Kategoriarkiv: UT TIPSAR!

TIPS FRÅN COACHEN UT TIPSAR!

Måste å’ Lust

Publicerad av:

En del av oss bär på väldigt många ”måste”. Så många att det blir svårt att få plats med lust och glädje. Andra har famnen full av ”jag vill” men svårt att få det ur händerna.

Coachning handlar om att balanser ihop dem. Det jag måste å’ det jag har lust med hör ibland ihop. För att komma dit jag har lust finns ofta steg som måste tas. Måste Å’ Lust kan dras ihop till MÅL.

Det handlar alltså om att dels veta vad som känns nödvändigt för mig i mina roller gentemot andra människor och i mitt eget personliga liv. Dels veta vad jag själv vill och ta med det i ekvationen.

Vad tror jag att jag måste? Vad av det vill jag behålla? Vilka måsten är det dags att släppa?

Vad har jag lust med? Hur stark är viljan? Vad av allt jag vill är viktigt just nu?

Allt händer inte på en gång och allt behöver inte heller göra det. Du kan spara idag för att resa om två år. Du kan hålla nere lönen i egna företaget idag för att bygga upp den verksamhet som ska ge än bättre utdelning senare.

Att formulera sitt mål handlar om att välja vad som är viktigt just nu. Var ska jag ha mitt fokus? Vad behöver jag göra för att nå dit? Vad är jag inte beredd att göra eller att avstå ifrån?

Nästa vecka kommer ett exempel för att illustrera hur jag som coach ibland arbetar med den här typen av frågor. På återhörande…

Lena Gustafsson, ACC coach
www.guldkanten.com

TILLBAKABLICK UT TIPSAR!

Saxat från UT feb-mars 1989

Publicerad av:

Från UTs tidningsarkiv februari-mars 1989

Åseda Skog & Fritid erbjuder Jonsered 2051 –  en helt ny motorsåg med turbo, DCS och microprocessor.

Madame flyttar sin butik från Olofsgatan 11 till nya, större lokaler på Järnvägsgatan 5.

Restaurang Lyktan i Norrhult erbjuder familjemiddag varje söndag för 50:- och dagens rätt för 30:-.

Bella Milano i Lenhovda serverar dagens pizza för 25:-

Maj Lundberg på Sol & Väldoft i Lenhovda är nu diplomerad färgkonsult och erbjuder färganalys.

Mats Gustavsson på Lenhovda-Kiosken har precis tagit över ordförandeskapet i Lenhovda Köpmannaförening. Företrädaren hette Roland Johansson.

Ekefors hus annonserar om Villa Hagalund – ett enplans vinkelhus med fem rum och kök (125kvm). ”Här bor du till samma kostnad som i en lägenhet, cirka 2900:-/månad”

Birgers Motorsågar expanderar och planerar en nybyggnation av verkstad och reservdelslager i Marhult.

Klings Optik på Storgatan 37 i Lenhovda investerar i en dator för mer exakt bedömning vid  synundersökningar.

Alstermorevyn ”Engelsk konfekt” – en lysande föreställning med proffskaraktär hade premiär 18/2. Revyn, som är den sjätte i ordningen, spelas femton föreställningar i Folkets hus. Tidigare revyer har varit: Upp och ner i Vidinge (1984), Spanska frugan (1985), Franska förbindelser (1986), Hallo America (1987) och Vågspel i Söderhavet (1988).

Mia och Steffi är i full gång med att öppna Hjärtefröjd – ny presentaffär i Alstermo.

Åseda Musik & Data erbjuder disketter, 3.5” DSDD 720 kb för 7:90 exklusive moms.

Bertil Johansson i Åseda AB har Electroluxrea med frysbox för 1.995:-

  

Annonserade matpriser 1989

Mycket har förändrats vad det gäller prisbilden de senaste 20 åren. Det pratas mycket om ökade mat- och livsmedelskostnader idag, men en snabb blick i annonserna från ICA Alstermo, Åseda och Norrhult samt Vivo, Lenhovda i februari 1989 visar att förändringen inte är så markant som man skulle kunna tro.

Här är några exempel på deras extrapriser för 20 år sedan:
2 kg strösocker superklipp 9:95 (ord 13:95)
Kassler 49:90/kg
1 kg Milda 19:90
Blandfärs 47:80/kg
Tjock grillkorv 39:90/kg

TILLBAKABLICK UT TIPSAR!

Gamla, nostalgiska gömmor är bra att ha

Publicerad av:

NOSTALGISK TILLBAKABLICK
När min trådlösa telefon slutade att fungera en kväll, efter butikernas stängningsdags, gick jag ner i källaren för att se om jag hittade någon tillfällig ersättare. I en kartong stod den. En gammal hederlig telefon från Televerket med snurrande nummerskiva.

Jag hade helt glömt bort känslan i de gamla telefonerna, de vackra formerna och den rejäla luren som sluter sig runt örat likt ett peltorskydd. Efter att ha pratat tusentals timmar i bärbara telefoner och små mobiler kändes det här plötsligt ergonomiskt rätt och totalt befriande på något sätt. Jag förstår också varför alla hade telefonbord och en stol eller pall i hallen när jag var liten. Sladden mellan telefonen och jacket är kort – liksom sladden till luren. Det gäller helt enkelt att hålla sig i närheten av telefonen, sitta still när man pratar och vara helt fokuserad på den som ringer.

Skrattande inser jag att det var länge sedan jag bara gjorde en sak i taget. Inte diskar, städar, jobbar, tittar på tv eller springer omkring och multisysslar samtidigt som jag pratar i telefon. Jag inser också att jag förmodligen är trevligare och inte så frånvarande i luren.
Och att telefonräkningen kommer att minska drastiskt.
Att slå ett långt mobilnummer (som man inte längre kan komma åt på snabbkommando utan måste slå upp i telefonboken) på nummerskivan och få en irriterande upptagetton i örat innebär att man måste göra om hela proceduren – tills personen i andra änden svarar. Det går heller inte att slå numret särskilt snabbt, nummerskivan snurrar i sin egen takt, helt utan stresspåverkan. När man är totalt fokuserad på att enbart prata i telefon går samtalen dessutom betydligt snabbare.

Att batterierna skulle vara slut och telefonen urladdad eller att man inte hör när det ringer är numera en utopi. Telefonen förvarnar tacksamt när det är ingående samtal på gång. Den ger ifrån sig ett kort, försiktigt plingande strax innan den med en klar, uppfordrande ringsignal talar om att det är samtal på gång. Och vilken signal! 

Vi får väl se hur länge jag står ut med de nostalgiska vingslagen i hemtelefonin men än så länge är det riktigt trevligt. En tillfällig oas i en hyperkommunikativ vardag. Personer i andra änden måste nästan ana mitt leende när jag plockar upp den tunga, vackert utformade luren i svart. 

Idag kallas den här typen av telefoner lite slarvigt för ”bakelittelefoner”. Men ska jag vara helt ärlig är åtminstone min gamla telefon en något modernare variant av sitt ursprung. En svart Dialog bordstelefon med Televerkets logotype präglad i bottenplattan. Modellen, som började tillverkas 1962, var ett samarbete mellan Ericsson och Televerket och termoplasten hade nyss gjort sitt intåg. Likheten med tidigare modeller i bakelit var stor men den nya folkhemstelefonen var ändå noggrant genomtänkt med nytt material, något rundare former och nya tekniska finesser.

Formgivningen av den nya telefonmodellen signerades Ahlgren-Olsson-Silow (AOS). ”En lätt, modernt utformad telefon som tålde att tappas i golvet” var utmaningen då den nya standardapparaten skulle tas fram. Utformningen skulle dessutom vara ergonomisk och anpassas efter människans ansiktsmått. Konstruktörerna hade ytterligare utmaning i att konstruera en klyka så luren hamnade i rätt läge när man lade tillbaka den på sin plats. Detta för att luren inte skulle hamna snett och blockera telefonlinjen.
En annan nyhet var ”bärgreppet” som gjorde att telefonen var enkel att lyfta och flytta samt att man på undersidan kunde ställa in ringklockans signalstyrka i tre hack. Termoplastens intåg innebar att man kunde tillverka telefonen i flera färger och Dialog togs fram i grått, vitt och svart.

Min svarta Dialog fanns på kontoret när jag började sommarjobba. Därefter kom den knappförsedda modellen Diavox, som var den sista standardtelefonen för svensk telefoni. När man pratar om telefoni och nostalgi är det förstås den numera superhypade Ericofonen (i folkmun Kobratelefonen) som toppar intresseligan – inte Dialog. Designen till den berömda modellen påbörjades redan i början av 1940-talet. Mannen bakom de på den tiden djärva idéerna gick under namnet Ralph Lysell. Denne Ralph, som egentligen hette Rolf Åke Nystedt, var en svensk produktdesigner och formgivare som under sin levnadstid bodde och arbetade i både USA, Tyskland, Frankrike, Norge och Sverige.
1941 tog Lysell fram den första trämodellen till enstyckstelefonen Ericofon DBJ 500. Utvecklingen fördröjdes dock under krigsåren och det var först i början av 1950-talet som prototypen stod klar – då under ledning av Gösta Thames, som stod för den slutgiltiga formgivningen.

Det första exemplaret av Kobratelefonen tillverkades inför Televerkets 100-årsjubileum år 1953 och tre år senare startade serietillverkningen. Den unika designen vann mark över hela världen och Ericofonen såldes i smått fantastiska 2 510 000 exemplar innan tillverkningen upphörde år 1982.
Originalkobran har blivit en superhet designtrend och telefonen betingar idag ett högt samlarvärde.

Någon Kobra har jag inte och något större värde i min Dialog finns nog inte heller. Men jag tycker ändå att den är vacker och jag gläds åt att min svarta dyrgrip inte har blivit kastad i någon källarrensning. Att telefonen inte har åkt till tippen beror nog förmodligen mest på att jag är en nostalgisk, obotlig och ekorrelik samlare vars försvar alltid varit ”den kan vara bra att ha” och ”den som spar han har”. Det har nu visat sig vara en klok inställning, men att en 60-talstelefon skulle rädda mig år 2010 när den senaste tekniken fallerade fanns kanske ändå inte med i beräkningen.

Louise Wargklev, Uppvidinge Tidning

TIPS FRÅN COACHEN UT TIPSAR!

Att finna sitt effektiva tempo

Publicerad av:

Ett vanligt ämne i coachning och en fråga många brottas med är tidshantering och tempo i livet. Stress är naturligtvis en del i frågan men lika mycket handlar det om variation i tempot, avkoppling och förmåga att hantera omgivningens påverkan på de egna planerna.

Var och en av oss människor har ett grundtemperament som ger oss olika preferenser för grundtempo. Någon vill skynda långsamt, ha tid att tänka och göra i sin egen takt. Någon uppskattar det högre tempot, kastar sig snabbt och gärna in i nya upplevelser och blir uttråkad av långa skeenden. De flesta av oss är en kombination av långsamt och snabbt. Den eftertänksamme och till synes långsamme kanske snabbt och effektivt gör det som ska göras när planen är klar. Efter några dagars inspirerande kurs med många nya intryck och intensiva dagar njuter vi av lugnet hemma.

Och så har vi människor omkring oss som håller sina tempon, arbetslag, familj och andra grupper där vi påverkar varandra. Och ett ytterlighetstänkande som pendlar mellan ”snabbt är bra” och ”avslappnat är stilla frid”. Som om vi måste välja mellan att vara snabba, högpresterande eller långsamma, fridfulla. Dagens nyhet: du behöver inte välja, du kan ha allt, få mer gjort och samtidigt mer avkoppling. Det handlar om att göra och vara i rätt tempo.

Att hitta sin modell för tidshantering handlar ofta om att acceptera sitt temperament och justera rytmen så att den passar just mig. Det är lätt att höja tempot, det är bara att skynda lite mer hela tiden, göra en lite längre ”att göra-lista” varje dag och sedan pricka av den, springa fortare och tänka snabbare. Men att enbart höja tempot är inte det smarta sättet att få mer gjort. I längden kommer du att få ägna mer och mer tid åt att justera misstag och kurera stress-symptom. Förmodligen kommer du också att upptäcka att av allt det där du gör är kanske stora delar inte alls egentligen ägnat att hjälpa dig nå dina mål. När vi håller för högt tempo i förhållande till vår egen aktuella grundnivå tappar vi urskiljningsförmåga och som en överaktiv retriever tar vi alla bollar som susar förbi.

Så börja istället med grundtempot. Det är ditt bekväma tempo där du känner dig aktiv och avslappnad på samma gång, det är hit du behöver återvända regelbundet och stanna längre. Ett enkelt sätt att hitta sitt grundtempo just nu är att gå det. Ta en ensam promenad, utan musik eller talbok i öronen, utan sällskap att anpassa dig till, bara gå. Och så låter du kroppen hitta det tempo som känns bekvämt. Lita på dig själv, det finns där och kommer fram när du gått ett tag. Låt tankarna stillna och bara lyssna på rytmen av dina steg, låt andningen vara som den vill och kroppen gå som den vill.

Bekväm och avslappnad rörelse? Gillar du rytmen av dina steg? Bra. Då går du just nu ditt grundtempo.
Lägg känslan på minnet, lagra in den i hela kroppens muskelminne. Försök att vara i det tempot så ofta du kan.

När du vant dig vid att hitta ditt grundtempo kan du börja laborera med det. Öka lite och se var gränsen går för när det börjar kännas stressat och påskyndat. Sänk tempot lite och se när du börjar bli rastlös och tycka det går långsamt. Lär dig var du just nu har dina gränser, de flyttar lite på sig beroende på faktorer som grundläggande stressnivå, immunförsvar (på väg in i förkylning har alla känt hur det tar emot), energinivå, humör osv. Så iaktta dina gränser, de har något att säga dig.

När du lärt dig var du har ditt grundtempo och känner dina gränser är du en bra bit på väg mot effektiv tidshantering. Du vet nu när det är läge att passa på att lägga in det där lilla extra du vill hinna med och när det är läge att ta det lite lugnt.

Och när du fått till balansen mellan när du töjer lite åt det högre tempot till, när du svänger tillbaka ner åt det lägre och under längre perioder håller grundtempot, då har du hittat din melodi.

Lena Gustafsson, ACC coach
www.guldkanten.com

TIPS FRÅN COACHEN UT TIPSAR!

Grundbegrepp i coachning

Publicerad av:

Det finns inom coachning som i alla andra metoder ett antal grundbegrepp, fackuttryck som används för att beskriva det man gör. Vad är det egentligen vi pratar om? Här kommer några vanliga man kan stöta på.

Process: Det skeende som startar ungefär när någon tänker ”nej nu får det bli ändring här” och ringer coachen. Pågår som intensivast under den tidsperiod coachning pågår, vanligen 3-6 månader, tonar ut när förändringen fått fullt genomslag och inkluderats i det vardagliga sättet att vara och göra. En kombination av handlingar, insikter och ändrade mönster som i sig ger förändring och med rätt stöd utveckling.

Hinder: De tankemönster eller faktiska förhållanden som gör att du just nu inte når målet. Vanligast och starkast är de mentala hindren, de begränsande tankarna. Vi tar dem alltför ofta för absoluta sanningar när de snarare är abstrakta ”påhitt” som vi i vår vardag söker och får bekräftelse på.

Sabotörer: De där ofta begränsande idéerna vi bär med oss om vem vi är och vad vi får. Ofta är de grundade i välvilliga råd och tidigare erfarenheter, oförargliga och osynliga tills vi börjar utmana dem genom att vilja förändras. Då börjar de pocka på uppmärksamhet och viska ”är du säker på att du klarar det här?”, ”tänk om det går åt skogen”, ”tänk om någon kommer på hur liten och värdelös du egentligen är”. Hanteras bäst genom att dras fram i ljuset och hållas kort.

Mål: Ett uttryck för det du vill uppnå. Coacher lägger stor vikt vid att formulera och klargöra vad det egentligen är du vill. Med ett klart mål är halva jobbet gjort eftersom tanken då är riktad åt rätt håll och framstegen kan checkas av.

Delmål: De mindre steg på vägen som visar att du är på väg att uppfylla ditt huvudmål. Kan vara direkta delar av målet eller andra saker du måste fixa först för att få utrymme att arbeta med huvudmålet.

Fira (även hedra el. honour): Coacher lägger också ofta stor vikt vid att fira uppnådda mål. Inte enbart för att vi gillar att ha kul utan framförallt för att vi vet att det nya befästs starkare och håller längre om vi tar oss tid att erkänna och känna efter när vi är där. Fira dina små och stora framgångar så blir de en starkare del av dig.

Mod: Den personliga egenskap som växer för varje gång vi väljer att ta ansvar för våra val och dess konsekvenser, utmana oss själva och våga lite mer än vi trodde.

Omöjligt: Finns inte i coachers ordbok men vi har hört talas om att andra gömmer sig bakom uttrycket när något verkar väldigt svårt.

Lena Gustafsson, ACC coach
www.guldkanten.com